”Skatt på plastkassar gynnar inte miljön”

Regeringen föreslår en skatt på plastkassar men skatten kommer inte användas för några miljöändamål. I stället ska pengarna finansiera sänkt skatt på inkomst. Detta ger medborgarna mer köputrymme vilket leder till mer konsumtion av material och förpackningar, men miljön får ingen satsning.

EU vill att vi ska återvinna mer plast, vilket vi också gör i Sverige. Många plastkassar i Sverige innehåller i dag mer än 80 procent återvunnen eller biobaserad plast. Att straffa dessa produkter med en ny skatt visar att regeringen inte bryr sig om ökad återvinning.

I regeringens promemoria står: ”Den nuvarande förbrukningsnivån för plastbärkassar leder till stor nedskräpning”. Håll Sverige Rent gör varje år olika plock- och skräpanalyser. I 2019 års rapport konstaterar man att i storstäderna består antalet skräpartiklar till 79 procent av fimpar och snus. Plast står för 7 procent, även papper/kartong står för 7 procent. (Plastbärkassar finns inte med på topplistan över plastartiklar.)

Färre plastkassar

Vid stränderna var plast mer förekommande och stod för 70 procent av skräpet, plastpåsar kommer på 7:e plats. Plockanalys från Nordiska kusträddardagen visar att plastpåsar står för 1 procent av upphittat skräp. I rapporten framgår också att under 2018 har antalet funna plastbärkassar minskat med 50 procent på de stränder där mätningar skett.

Antalet böter för nedskräpning har minskat i Sverige med cirka 70 procent under perioden 2012-2018. Men i promemorian står att: ”Rätt utformade skatter och andra ekonomiska styrmedel har stor potential att på ett kostnadseffektivt sätt bidra till att uppfylla miljömålen”.

Nedskräpningsförseelser som är ringa omfattas av nedskräpningsförbudet, men ska inte medföra straffansvar. Med ringa avses bagatellartade situationer som att man slänger ett tuggummi eller en fimp. Det är alltså förbjudet men inte straffbart att slänga enstaka cigarettfimpar. Inte undra på att fimpar är den klart dominerande nedskräpningsartikeln, men här införs det inga ”ekonomiska styrmedel”.

40 kassar per person

Regeringen skriver också i sin promemoria att: ”Utan ytterligare styrning bedöms Sverige inte klara av målet att säkerställa en årlig förbrukningsnivå om maximalt 40 tunna plastbärkassar per person och år senast 31 dec 2025.”

Målet finns med i ett nytt EU-direktiv som började gälla 1 juni 2017. Enligt Naturvårdsverkets minskade förbrukningsnivån av plastbärkassar med 11 procent från 2017 till 2018. Var finns underlaget till regeringens bedömning att vi inte klarar av målet?

Handeln har sedan några år tillbaka gått över till plastbärkassar tillverkade av biobaserad råvara (bio-PE) och/eller återvunnen plast med mer än 80 procent återvunnen råvara. Handeln har slutat att ge bort plastbärkassar gratis till kunden och frågar alltid kunden i förväg om behov finns innan plastbärkassen tas fram.

Handeln och industrin har även gemensamt byggt en ny sorteringsanläggning för plastförpackningar som täcker mer än hela det totala behovet i Sverige.

Till utvecklingsfond

Istället för att totalförbjuda plastkassar föreslår vi istället att en avgift tas ut som avsätts till en utvecklingsfond. Denna fond kan sedan användas till att satsa på mer utveckling och bättre resurshushållning.

Sverige skulle till exempel kunna öka sin sockerbetsodling, tillverka mer socker som jäses till etanol. Med bidrag från en sådan fond kan vi bygga en anläggning för att omvandla etanol till etengas. Den kan sedan omvandlas till PE, den vanligaste plasten i Sverige. Vi kan bli mer självförsörjande på plast som dessutom är biobaserad och inte fossilbaserad. Antalet nya arbetstillfällen skulle bli många.

Detta är att satsa på miljön och dessutom i en cirkulär ekonomi där Sverige givetvis ska vara ett föregångsland.

Leif Nilsson

Svensk Plastindustriförening, SPIF