”Samspelet avgörande för forskningshöjden”

När nu regeringen går in i en intensiv period för att lägga fram en ny politik för högre utbildning, forskning och innovation är det flera aspekter som måste beaktas. Den enskilt viktigaste faktorn är samspelet mellan lärosäten och näringsliv. Det bidrar till att kunskapen ökar om vår omvärld för att möta olika samhällsutmaningar.

Forskningens kvalitet är oberoende av om idéerna kommer från akademisk eller praktisk kunskap. Interaktionen mellan grundforskning och tillämpad forskning är nödvändig. Denna insikt finns i dag och är viktig för fortsatta ställningstaganden om forskningens organisering i Sverige. Ändå är det alltför sällan som människor rör sig mellan olika forskningsplatser i Sverige.

I en undersökning som Sveriges Ingenjörer gjort bland medlemmar som forskar och undervisar svarar över hälften att de inte har bytt lärosäte efter grundutbildningen. Endast en femtedel har rört på sig efter forskarutbildningen och bara en av två har förflyttat sig mellan akademi och näringsliv. Detta är ett problem som kan tacklas – om man är villig att se lösningarna.

En viktig åtgärd för att öka rörligheten är en förändrad finansieringsstruktur för forskning. Fördelningen och uppföljning av lärosätens resurser behöver bli mer ändamålsenliga. Sveriges Ingenjörer menar att lösningen inte ligger i att omfördela resurserna för att komma till rätta med de problem vi ser idag. Istället behöver långsiktigheten öka i finansieringssystemet genom att forskningsfinansiärernas regelverk harmoniseras så att finansiella glapp och överlappningar förhindras. Regeringen bör se över detta och integrera det i regleringsbreven till forskningsfinansiärerna.

Till detta behöver man stimulera långsiktigheten och dynamiken i näringslivsforskningen för att få igång växtkraften i svenska företag. Den minskade andelen av den totala forskningsvolymen inom industrin kan inte kompenseras genom att öka den offentligt finansierade forskningen. Däremot kan en strategisk inriktning på universitetsforskning som samspelar med privatfinansierad forskning ge synergieffekter som gör att den totala forskningshöjden ökar i Sverige. Staten bör ha en stöttande roll i denna process genom att verka för fler samfinansierade forskningsprogram.

Vidare bör lärosätena komma till rätta med floran av anställningar för att skapa tryggare arbetsvillkor för sin personal. Meriteringssystemet och befordringsstrukturen behöver ses över så att rörligheten betraktas som en konkurrenskraft. Slopa därför Högskoleförordningens fjärde kapitel paragraf 12a, som innebär att man slår undan benen för Las. Högskolans arbetsvillkor förhandlas bäst av arbetsmarknadens parter, precis som på den övriga arbetsmarknaden.

Centralt för dessa förbättringar är samverkansuppdraget. Arbetet med att integrera och tydliggöra samverkansuppdraget på universitet och högskolor har påbörjats efter förra forskningspropositionen men måste nu få högsta prioritet för att omsättas i handlingskraft. Sveriges Ingenjörer föreslår därför tre direkt avgörande åtgärder:

1. Förändra forskningsfinansieringens struktur. Ställ krav på forskningsfinansiärerna att harmonisera regelverken för tilldelning av forskningsmedel.

2. Ge näringslivsforskningen förnyad höjd. Öka samfinansierade forskningsprogram mellan lärosäten och näringsliv där företag, särskilt små och medelstora, finns med från start.

3. Gör lärosätena mer attraktiva som arbetsplats. Trygga anställningsvillkoren och gör karriärvägarna tydligare. Slopa fjärde kapitlets paragraf 12a i Högskoleförordningen och låt den svenska partsmodellen gälla även för högskolevärlden.

Tankearbetet kring forskningspolitiken accelererar nu och denna gång står mycket på spel eftersom propositionen ska hålla i tio år. Jag hoppas att utbildningsministern tar tillfället i akt att någon gång gå upp på departementets tak för att blicka ut över horisonten. Solen lyser kanske starkare där än nere i arbetsrummet.

Laila Abdallah, forskningsutredare Sveriges Ingenjörer