”Endast test kan avgöra om Rossis maskin fungerar”

Andrea Rossi, uppfinnaren av E-Cat-reaktorn, har framställts som en bedragare i ett antal program i vetenskapsradion med titeln Den blinda tron på kall fusion. Dessutom beskylls Uppsala- och KTH-forskare för att vara medlöpare till Rossis arbeten med sin E-Cat-uppfinning, som påstås vara en ren bluff eftersom man inte har detaljkännedom om hur den är konstruerad och om den fungerar.

För övrigt innehåller programmen en mängd sakfel som förstärker intrycket av en oseriös parts­inlaga rörande Rossi som person liksom ämnesområdet LENR (kall fusion). Det finns därför anledning att kommentera vilka motiv och vilken roll vi har haft i experimenten med E-Cat-reaktorn och att klargöra vad som är en korrekt beskrivning.

Redan 2011 vid ett besök i Bologna, då vi övervakade ett testexperiment med en E-Cat-reaktor, framkom indikationer på att en signifikant värmeutveckling ägde rum. Den var betydligt större än vad man kunde vänta sig av en rent kemisk förbränning.

Detta resultat var sensationellt och det gav anledning till att följa den fortsatta utvecklingen av E-Cat-reaktorn. I synnerhet som Rossi den 28 april 2011 beviljats ett italienskt patent på sin uppfinning. Under ett par ytterligare tester i Uppsala och Bologna framkom dock inga resultat från vilka några konkreta slutsatser kunde dras. Testet i Uppsala fallerade på grund av en brusten kemisk svetsfog.

Hösten 2012 gjorde professor Giuseppe Levi vid Bologna-universitetet och hans student Evelyn Foschi ett testexperiment i Ferrara med en nyutveckling av E-Cat­reaktorn. Detta experiment genomfördes oberoende av Rossi i den meningen att all mätutrustning tillhörde Levi, och han själv gjorde all analys av mätresultaten.

Dessa resultat uppvisade åter­igen en anomal värmeproduktion. Detta föranledde oss att tillsammans med Levi göra ett längre test under rigorösa former, vilket gjordes i mars 2013. Vår självklara utgångspunkt är att det endast är genom noggranna experimentella test som det går att avgöra om E-Cat-reaktorn fungerar eller inte.

Resultatet av detta längre test visade också en tydlig indikation på anomal värmeproduktion. Experimentet och resultaten finns utförligt beskrivna i artikeln ”Indication of anomalous heat energy production in a reactor device”, arXiv:1305.3913.

Huvudslutsatsen i denna artikel är att resultaten indikerar att en anomal värmeproduktion har skett i sådan mängd att den inte kan ha kemiskt ursprung. Där­emot görs i artikeln inga spekulationer om troliga källor till värmeproduktionen. I synnerhet görs inga kopplingar till kall fusion, vilket inte kan göras utan kännedom om reaktorbränslets isotopsammansättning före och efter förbränningen.

Slutsatsen blir att nya tester måste till för att dels klargöra om en anomal värmeproduktion verkligen sker och dels undersöka om en förändring i bränslets totala isotopsammansättning äger rum.

Vi bedömde resultaten från Ferrara-experimentet vara tillräckligt intressanta för att fortsätta testexperimenten. Sådana tester har nu genomförts och resultaten kommer att redovisas i en ny vetenskaplig artikel.

Bo Höistad, professor emeritus i kärnfysik

Torbjörn Hartman, strålskyddsansvarig, Svedberglaboratoriet

Roland Pettersson, pensionerad lektor i fysikalisk och analytisk kemi

Lars Tegnér, fysikalisk kemist

samtliga vid Uppsala -universitet

Hanno Essén, docent i teoretisk fysik och lektor, KTH