Annons

Premium

Vad hände med Sveriges stora beredskapslager?

Spannmålen kunde släppas ner en våning med hjälp av hål i golvet. Den lyftes uppåt med elevatorer i taket. Allt för att optimera lagringsförhållandena gällande temperatur och för att minimera risken för skadedjur.

Beredskapslagren var förvånansvärt skonade från både bränder och skadegörelse. Å andra sidan var de också hemliga.

I förrådsbyn i Svenljunga beredskapslagrades både textil, garn och sytråd. Tanken var att kunna sy uniformer till bland annat poliser och sjukvårdspersonal.

Kartan visar de lagerplatser som fanns 1994. Det vill säga innan avvecklingen tog sin början. Grafik: Jonas Askergren

Totalförsvaret såg både beredskapslagring och ransonering som viktiga verktyg i krigstid. Under andra världskriget ransonerades exempelvis bröd, socker, fläsk, kött och kaffe.

I perioder har man tvingats ransonera tvål i Sverige. Tvålen ses som en viktig insatsvara, men tillverkas normalt inte på svenska råvaror. Därför lät totalförsvaret utveckla en så kallad ”kristvål”.

För inte så länge sedan hade Sverige stora beredskapslager med mat, läkemedel och andra förnödenheter i händelse av krig eller annan kris. I början av 2000-talet avvecklades det sista. Skyddsmasker och spannmål såldes eller brändes. Vad var det som hände?

Anna Liljemalm

Publicerad 13 jun 2020 kl 06.00

Annons

Bakom ett högt stängsel i Svenljunga ligger tio anspråkslösa röda lagerbyggnader på rad. På samma gata finns också ett åkeri och en billackering. Det hade kunnat vara vilket industriområde som helst, men under många decennier var innehållet i de röda lagerbyggnaderna topphemligt och tätt förknippat med rikets säkerhet. Bara några enstaka personer i hela landet visste vad som egentligen försiggick här. En av dem var Frank Johansson.

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera

premium krigsmateriel försvaret teknikhistoria

Annons

Annons