PIONJÄRER

Svart-vit porträttbild på Alice Augusta Ball i en svart examensmössa.
Alice Augusta Ball (1892–1916).
Teckning som visar en medelålders man med svåra utslag och missbildningar i ansiktet, orsakade av spetälska.
Illustration som visar hur hårt människor kunde drabbas av spetälska.
På museet Ribes Vikinger i Danmark finns detta kranium bevarat som visar hur spetälska deformerat ögonhålor, näsa, käke och haka.
Svart-vit bild som visar en vy över Molokai-ön med flera hus och andra byggnader intill en lång sandstrand, med ett berg i bakgrunden.
Molokai-ön på Hawaii kallades en gång i tiden ”den levande dödens land”, eftersom spetälska behandlades framgångsrikt på ön med hjälp av den då nya chaulmoogra-oljan. Foto från 1922.

Unga kemistens forskning gav läkemedel mot spetälska

Om den här artikeln skrivits för 100 år sedan hade den handlat om Arthur Dean. Så här gick det till när han snuvade Alice Ball på hennes korta livs största upptäckt.

I början av 1900-talet uppfann Arthur Dean, dekanus vid dåvarande College of Hawaii, en metod för att förvandla chaulmoogra-olja till ett banbrytande läkemedel mot spetälska.

Det var åtminstone vad omvärlden trodde. I själva verket hade Dean baserat sin ”uppfinning” på en ung svart kvinnas forskning.

Alice Ball föddes 1892, in i en relativt prominent afro-amerikansk släkt i nordvästra USA. Fadern var advokat samt redaktör för en dagstidning, och farfadern fotograf samt politisk debattör. Alice själv var en begåvad student, som först tog en examen i kemi vid University of Washington, sedan en till i farmakologi.

Därefter lockades hon med ett stipendium tillbaka till Hawaii, där hon tillbringat en del av sin uppväxt, för att studera vid delstatens universitet. Hennes masteruppsats kom att handla om den kemiska uppbyggnaden av pepparväxten Piper methysticum, som förekommer i Stilla havets tropiska klimat, och vilken används för att bereda den bedövande, berusande drycken kava.

Långsam utveckling av läkemedel mot spetälska

Samtidigt, bara kilometer bort, satt en av Kalihi-sjukhusets kirurger och gnuggade sina geniknölar. Sjukhuset var fokuserat på behandling av patienter med Hansens sjukdom, mer känd som spetälska. Denna sjukdom betraktades med förakt i början av 1900-talet – på många håll klassades patienterna som ”fångar” i stället. Detta fick till följd att utvecklingen av nya behandlingar gick långsamt. 

Teckning som visar en medelålders man med svåra utslag och missbildningar i ansiktet, orsakade av spetälska.
Illustration som visar hur hårt människor kunde drabbas av spetälska.
På museet Ribes Vikinger i Danmark finns detta kranium bevarat som visar hur spetälska deformerat ögonhålor, näsa, käke och haka.

Den som hade störst effekt, chaulmoogra-olja utvunnen ur trädet Hydnocarpus wightianus, hade använts i hundratals år inom traditionell kinesisk medicin. Men oljan var inte vattenlöslig, och gav mycket plågsamma biverkningar oavsett om den injicerades, intogs muntligt eller applicerades som en salva. 

Lyckades isolera det verksamma ämnet

Därför undrade Harry Hollmann, som kirurgen hette, om det inte gick att isolera den aktiva ingrediensen och sedan administrera den i någon annan form.

Och det var då han fick nys om Alice Balls examensarbete. Kanske, tänkte Hollmann, skulle detta blott 23-åriga stjärnskott kunna göra samma sak med chaulmoogra-oljan som hon gjort med Piper methysticum?

Det visade sig snart att han hade rätt. På uppdrag av Hollmann lyckades Ball göra något som ingen annan vetenskapsman kunnat – eller kanske velat. Hon lyckades isolera det verksamma ämnet i chaulmoogra-oljan, och använda det i ett slags extrakt som var stabilt i vattenlösning. Därmed blev det alltså äntligen möjligt att injicera läkemedlet, utan att irritera huden.

Svart-vit bild som visar en vy över Molokai-ön med flera hus och andra byggnader intill en lång sandstrand, med ett berg i bakgrunden.
Molokai-ön på Hawaii kallades en gång i tiden ”den levande dödens land”, eftersom spetälska behandlades framgångsrikt på ön med hjälp av den då nya chaulmoogra-oljan. Foto från 1922.

Försökte ta åt sig äran

Kort därpå avled Alice Ball, 24 år gammal, efter en tids sjukdom. Men hennes upptäckt levde vidare – inte minst tack vare en viss Arthur Dean. Efter Balls död genomförde Dean medicinska försök med hennes nya behandling, lät ett laboratorium vid College of Hawaii börja producera chaulmoogra-extraktet, och publicerade resultaten – för vad han själv kallade Dean-metoden. 

Harry Hollmann slog tillbaka några år senare, i en artikel där han slog fast att Deans ”metod” inte utgjorde ”någon förbättring över huvud taget jämfört med den ursprungliga tekniken, som togs fram av Ms Ball”.

Tiden skulle ge honom rätt även i denna fråga – även om det dröjde. Efter flera decennier då omvärlden förknippat injektion av chaulmoograextrakt med Arthur Dean, började man på 70-talet till slut kalla behandlingen för dess rättmätiga namn: Ballmetoden.

FAKTA

Fick upprättelse på 1970-talet – hedras med Alice Ball-dag

Namn: Alice Augusta Ball.

Född: 24 juli 1892, Seattle.

Död: 3 december 1916, Seattle.

Yrke: Kemist.

Ball-metoden användes för att behandla spetälska ända till läkemedlet promin introducerades i början av 1940-talet. Det var dock först på 1970-talet som Alice Ball började få upprättelse i historieböckerna, tack vare ett idogt arbete av historiker vid University of Hawaii (före detta College of Hawaii).

Sedan dess har hon både hedrats med en plakett vid ett chaulmoogra-träd på universitetets campus, en Alice Ball-dag som högtidlighålls på Hawaii vart fjärde år, en postum ”Medal of Distinction”, samt utsetts till en av de mest inflytelserika kvinnorna i delstatens historia.