Hans Vestberg utser

två nya Ericssonchefer

Ska Lionel Jospin ge klartecken för att bygga en ny kärnkraftreaktor för 20 miljarder kronor, trots att strömmen inte behövs? Det är en brännande fråga, som med obönhörlig säkerhet kommer att leta sig fram till den franska regeringens bord under det närmaste året. Svaret på den frågan kan avgöra den europeiska kärnkraftindustrins framtid. Det handlar nämligen om att bygga eller inte bygga det första exemplaret av en helt ny reaktormodell: EPR, den europeiska tryckvattenreaktorn. EPR är produkten av ett mångårigt samarbete mellan Frankrike och Tyskland. Den har utvecklats av reaktortillverkarna Framatome och Siemens-KWU på uppdrag av de båda ländernas kraftbolag, och i nära samarbete med de båda ländernas säkerhetsmyndigheter (NyT 1996:42). Tanken var att skapa en modell som direkt kan ersätta uttjänta reaktorer i båda länderna, och dessutom få ett bra utgångsläge på exportmarknaden. EPR är en stor tryckvattenreaktor som är en vidareutveckling av de modernaste franska och tyska modellerna, N4 och Konvoi. De största skillnaderna är säkerhetstänkandet (EPR är den första reaktorn som är konstruerad för att klara en härdsmälta), och den tänkta livslängden, som anges till 60 år mot 30-40 år för dagens reaktorer. 1997 var den så kallade basdesignen klar, och sedan dess har teknikerna arbetat på att optimera konstruktionen och förbättra ekonomin. Det är ett arbete som just håller på att avslutas med en rapport till kraftbolagen, berättar Wolfgang Breyer, talesman för Siemens-KWU. - Effekten har höjts till cirka 1 750 megawatt och investeringskostnaden per kilowatt har kunnat sänkas, säger han. Resultatet är att vi kan konkurrera med gaskraftverk, räknat på dagens gaspriser. Men ska projektet leva vidare kan det inte stanna på skrivbordet länge till. Det krävs en prototyp för att idéerna ska testas i verkligheten. Den politiska situationen i Tyskland just nu gör det uteslutet att försöka där, säger Wolfgang Breyer: - Därför jobbar vi med idén att bygga en EPR-reaktor i Frankrike, men i samarbete mellan tyska och franska konstruktörer och kraftbolag. En sådan reaktor skulle kosta omkring 20 miljarder kronor. Finansieringen har inte diskuterats, säger han, men antyder att 70-30 vore en rimlig fördelning mellan franska EDF och de tyska kraftbolagen. Ett sådant bygge måste först godkännas av den franska regeringen. Frågan väntas komma på regeringens bord under andra halvan av detta år. På det franska kraftbolaget EDF avböjer man kommentarer, och säger att det är regeringens sak att besluta. Problemet är att Frankrike egentligen inte behöver beställa någon ny reaktor förrän tidigast om tio år. Men ska man då kunna satsa på EPR, måste man ha en prototyp att testa innan. - Kärnkraftsintressena satsar hårt på att driva fram ett snabbt beslut om en EPR-reaktor i Frankrike, säger Mycle Schneider på energiinformationsbyrån Wise i Paris. - Det är enda sättet att visa att kärnkraftsindustrin har en framtid. Om tio år kan det vara för sent.