”Låt vägdrönare ta hand om sopor och paket”

Just nu pågår en revolution inom vägtrafiken. Fordonen blir tystare, säkrare och allt fler blir dessutom helt utsläppsfria. Men den riktigt stora revolutionen handlar om självkörande bilar. Både bilindustrin och teknikföretag med hemvist i it-branschen testar den nya tekniken, ibland i verklig trafik, vilket planeras i Göteborg, men än så länge oftast i särskilda testmiljöer.

Rent tekniskt är många av utmaningarna redan lösta men det finns unika trafiksituationer där det fortfarande kan finnas behov av att en förare griper in, inte minst i blandade trafikmiljöer med konventionella fordon. Så länge tekniken fortfarande kräver mänsklig översyn måste målet vara att systemet människa och maskin tillsammans, fungerar på bästa sätt. På sikt kommer vi dock att få se fullständigt autonoma fordon i trafiken.

Utöver de rent tekniska utmaningarna finns det även legala frågor som hanteras inom ramen för den så kallade Wien-konventionen inom FN. Hur lång tid den juridiska processen kommer att ta är oklart i dagsläget. En statlig utredning analyserar hur Sverige påverkas av den nya tekniken och vilka lagändringar som kan komma att krävas.

Det finns dock områden där Sverige borde ta chansen att gå före. Ett sådant område är att skapa förutsättningar för autonoma mikrolastbärare för varutransporter i våra städer. Vi tänker här bland annat på de ökande behoven av paketleveranser, då näthandeln växer, men även andra mindre varuleveranser borde kunna ske nattetid med eldrivna lastbärare.

Utan förare och passagerare är restiden av mindre betydelse och hastigheten skulle kunna begränsas till promenadtakt vilket minskar olycksrisken betydligt. Ett antal projekt med dylika fordon pågår nu runt om i världen. Exempelvis har Domino provat den här typen av teknik för t ex pizzaleveranser. Starship Technologies utvecklar robotar som rör sig i promenadtakt och kan kommunicera med människor via mikrofoner och högtalare.

Fördelarna är flera. Med autonoma fordon kan transportarbete flytta från dagtid till nattetid. På så sätt frigörs gaturummet för ökad personlig mobilitet dagtid. Trafikflödena kan effektivseras och gaturummet utnyttjas effektivare. Små lastbärare innebär också möjlighet till att hantera ökad mängd små försändelser. Mikrofordonen kan dessutom ta sig fram i trånga miljöer som andra fordon inte klarar av och på så sätt leverera varor inte bara ända fram till dörren utan kanske till och med in i affären, in i köpcentrat eller in i våra kök.

Eller varför inte självkörande soptunnor? Eftersom det inte handlar om persontransporter i full hastighet borde det gå att utveckla nationella eller kanske till och med kommunala regler för denna typ av nya fordon. Våra städer skulle kunna anpassas för den nya typen av logistik, exempelvis skulle Stockholms olika tunnelsystem kunna öppnas för fordon när det inte finns behov av säkerhetsanpassning för människor.

När det kommer till personbilstrafik är det naturligtvis viktigt att den svenska lagstiftningen anpassas för att harmonisera med internationella regler. Men vad gäller lokala godstransporter skulle Sverige med fördel kunna gå före. Rättsläget för vem som ska äga ansvaret då en olycka sker är oklart. Därför är dagens trafiklagstiftning inte tillämpbar på denna typ av fordon. Här måste förtydliganden till och Sverige skulle kunna bli ett föredöme.

Så varför vänta på att alla legala krav för persontransporter löses i internationella förhandlingar när vi kan introducera den nya tekniken i mikroskala istället? Förutom alla vinster jag pekat på ovan ger detta även fordons- och komponenttillverkare chansen att testa ny teknik redan nu. Det är troligtvis med effektivare godstransporter som de största vinsterna med autonom teknik kommer att göras. Så kan Sverige leda utvecklingen mot en självkörande framtid.

Anders Ydstedt, ordförande Expertrådet, Kungliga Automobil Klubben