”Dålig kontroll av kemikalier ger onödiga arbetsskador”

Allt fler produkter limmas. Att limma ger miljö- och kostnadsmässiga fördelar och produktionen av lim ökar med 20 procent per år. Men för att industrin ska kunna dra nytta av dessa fördelar krävs ökad kontroll av att de limprodukter som används är säkra för människor och miljö.

Varje år dör minst 1 000 svenskar i sjukdomar som tros vara relaterade till exponering för farliga ämnen i arbetet, enligt en rapport från Arbetsmiljöverket. Mörkertalet torde vara långt mycket större.

Enligt miljöbalken är företag skyldiga att byta ut skadliga kemikalier mot mindre farliga alternativ, så kallade substitut, när det är möjligt. Dålig kunskap i kombination med bristande kontroll och att påföljder saknas leder dock till att farliga ämnen fortsätter att användas år efter år.

Enligt svensk lag ska alla företag göra en omfattande riskbedömning innan något arbete med kemikalier påbörjas. Arbetsgivaren ansvarar också för att rutinerna för arbetet med kemikalier efterföljs, och för att skapa en beredskapsplan för åtgärder vid en nödsituation eller olycka. Det här är svenska företag generellt duktiga på. Sämre står det till med substitutionsarbetet.

Ett exempel är det omdebatterade ämnet bisfenol A, som används vid tillverkning av polykarbonatplast och epoxilim. Sedan januari i år finns en viss typ av bisfenol A (Fri BPA) på EU:s lista över särskilt farliga ämnen, eftersom det misstänks påverka reproduktionsförmågan och hjärnans utveckling.

I dag är det möjligt att tillverka plast och lim utan denna kemikalie, med hjälp av mindre farliga substitut. Trots det väljer de flesta företag att behålla Fri bisfenol A i sin produktion. I vissa fall ligger produktionen inte i Sverige, men risken för arbetsskador är förstås lika stor oavsett var fabriken befinner sig.

Hur många arbetsskador som hade kunnat undvikas och liv som hade kunnat förlängas är förstås svårt att uppskatta, men vetskapen om att risken finns räcker för att se allvarligt på detta.

Regeringen har tillsatt en utredning för att skapa ett centrum för ökad substitution av farliga ämnen i kemiska produkter, som nyligen kom med sitt betänkande. Där uppskattas att regeringen skulle behöva avsätta ytterligare 3,3 miljoner kronor per år de närmaste tre åren (förutom redan budgeterade fem miljoner) för att etablera en fungerande verksamhet.

Under tiden som frågan om finansiering och organisation av substitutionscentret diskuteras vidare fortsätter farliga kemikalier att utsätta människor för risker helt i onödan. Har vi råd att vänta?

Parallellt med fortsatt utredande borde staten ta ett betydligt större ansvar för att de regler som faktiskt finns verkligen följs genom kontroll och påföljder. Är det så att frågan faller mellan Kemikalieinspektionens och Arbetsmiljöverkets stolar? Svenska myndigheter måste verka för att ingen ska behöva skadas på sin arbetsplats i svenska företag, vare sig produktionen ligger här eller är outsourcad till något annat land.

Vi som har arbetat med industrikemikalier länge ser också att det finns mycket som företagen själva skulle kunna göra. För det första behöver betydelsen av kunskap om kemiska produkter och deras tillämpningsområden lyftas. Rutiner måste införas för att tillgodogöra sig ny information och aktivt arbeta för att minska riskerna för de anställda. När det gäller till exempel svetsning finns betydligt striktare regler och rutiner för hur arbetet ska genomföras. Detta saknas för montering med hjälp av lim.

Limmet har kommit för att stanna. Om vi ska kunna dra nytta av dess ekonomiska och miljömässiga fördelar måste regelverk och rutiner såväl hos företagen som från myndighetshåll anpassas.

Johan Jillestam, teknisk chef, GA Lindberg ChemTech