De skaffar sig hjärnkoll på självkörande lastbilar

I labbet längst bort på Scanias tekniska centrum i Södertälje sitter Maria Persson och provar mössor. Hon är nyanställd lastbilschaufför på Scanias transportlaboratorium. Mössorna som hon provar påminner om mammas badmössa på 60-talet, nåt vitt gummiaktigt med färgglada pluppar.

Bakom Maria Persson står Christiane Glatz, hjärnforskare från Max Planck-institutet i Tyskland. Hon mäter Maria Perssons huvud på längden och på tvären, och när hon är nöjd med mössans passform börjar hon fästa trådar vid var och en av de 64 färgglada plupparna.

När hon är klar med det tar hon en spruta och trycker in kontaktgel i plupp efter plupp. Det tar en stund. Ibland får hon gnugga lite och spruta in mera. Vartefter börjar de 64 plupparna lysa grönt, dels på Maria Perssons huvud, dels på en dataskärm vid sidan av.

Läs mer:

Medan Christiane Glatz jobbar så får Maria Persson bekanta sig med sex olika varningsljud och köra några försöksrundor där hon får trycka på olika knappar för olika ljud. Sedan får hon flytta in i en simulatorutrustad lastbilshytt, och där blir det skarpt läge.

– Hela det här experimentet handlar om att använda hjärnforskning för att förbättra gränssnittet mellan förare och en självkörande lastbil. I vanliga fall använder vi en rad standardmetoder för att till exempel testa vilka varningsljud som fungerar bäst på förare i olika situationer. Vi iakttar och mäter förarens reaktion, vi filmar, vi använder frågeformulär. Nu gör vi samma sak, men samtidigt mäter vi hjärnans aktivitet, säger Stas Krupenia, som är ansvarig för simulering och utvärdering inom Scanias forskning på förargränssnitt.

De varningsljud som testas i studien är extremt viktiga i en självkörande lastbil. Där är normalläget att lastbilen sköter körningen själv. Men ibland händer något oväntat. Det uppstår valsituationer. Eller elektroniken går sönder. Då gäller det att föraren snabbt kan agera.

– De olika ljuden ska göra att föraren snabbare förstår vilken situation hon ställs inför, så hon snabbare kan göra rätt saker. Varje varningsljud betyder något specifikt. Det kan vara en vädersituation, ett trafikproblem eller ett fel på systemet, säger Stas Krupenia.

Läs mer:

Maria Persson kör två tjugominuterspass i simulatorn. Det vill säga simulatorn kör som en autonom lastbil, situationerna växlar och Maria Persson utsätts för olika ljud. Några är de specifika varningsljuden, några är ovidkommande. Det gäller att sortera och reagera rätt.

Under testet glimmar lysdioderna på hennes huvud och Christiane Glatz dator ritar en EEG-kurva. Fem kameror och en ögonkamera (eyetracker) följer vad som sker. Själva ljuden har Scania tagit fram i ett projekt inom fordonsforskningsprogrammet FFI, där bland annat Vinnova bidragit med pengar. Nu vill man med hjärnforskarnas hjälp ta nästa steg.

– Vi kan se om aktiviteten i hjärnan samstämmer med det som vi ser med de andra metoderna, och det som föraren uppger i ett frågeformulär. Vi vill också ta reda på om hjärnskannern är en bättre testmetod. Syftet är i det här fallet att öka säkerheten vid autonom körning, men vi kan använda samma metoder för att förbättra gränssnitten i vanliga lastbilar, säger Stas Krupenia.