Svenska kärnkraftsreaktorer byggs i Kanada

Janne Wallenius har just kommit tillbaka från Kanada. Där är myndigheterna intresserade av att sätta den svenska forskningen kring nästa generations reaktorer i drift. Redan 2024 kan en svenskkonstruerad reaktor producera el i Arktis.

Tillsammans med en grupp kolleger bildade Janne Wallenius i höstas Leadcold, ett spinnoff-bolag från deras forskningsverksamhet på KTH. Bolaget ska kommersialisera en utvecklad variant av en tidigare reaktordesign för de kanadensiska behoven.

Reaktorerna blir små, säkra och lättskötta. Det passar en smal och väldefinierad målgrupp: ensligt belägna samhällen i norra Kanada. Orter som Resolute Bay och Iqaluit i Nunavut är beroende av dieselgeneratorer med ett elpris på upp till 12 kronor per kilowattimme.

– Det finns tio möjliga platser och vi behöver inte vänta på en köpare. Så snart vi har tillstånd kan vi bygga, säger Janne Wallenius.

Modellen tillhör den fjärde generationen och ska vara en bra bit säkrare och mer lätthanterlig än något som finns på marknaden i dag. Reaktorn kallas Sealer, Swedish Advanced Lead Reactor.

Den första kommer att använda två ton kommersiellt reaktorbränsle, något som det finns stor erfarenhet av att producera i Kanada. Det gör det enklare att komma i gång, men senare enheter ska kunna gå på bränsleblandningar där man återanvänder avfall. De blir mer ”äkta” generation 4-reaktorer.

Livslängden blir 30 år, utan byte av bränslet. Det blir möjligt genom att effekten är relativt låg, bara 3 MWe, samt att reaktorn utnyttjar bränslet betydligt bättre än dagens kommersiella reaktorer. När det är förbrukat fraktas hela reaktorn till en demonteringsanläggning.

 Kylmedlet är smält bly som självcirkulerar vid en temperatur på 450 grader. Bly har många fördelar framför andra kylmedier, till exempel natrium. Det har hög kokpunkt, reagerar inte med vatten och är ett naturligt strålskydd samt binder kemiskt till jod och cesium. Vid ett eventuellt haveri kan bara minimala mängder radioaktiva ämnen släppas ut. Till skillnad mot ett vanligt kärnkraftverk klarar det veckolånga strömavbrott utan att haverera.

– Vi måste uppnå drömmen om absolut säker kärnkraft.

Men det har funnits ett stort problem. Även högpresterande stållegeringar korroderar på kort tid i kontakt med hett bly. I Ryssland har man satsat på kisellegerat stål som bildar ett skyddande ytskikt av kiseldioxid, men som är sprött.

Tillsammans med Sandvik har gruppen bakom Sealer utvecklat ett stål med aluminiuminblandning som har bättre egenskaper.

– Provbitarna kom ut ur ugnen efter två år i bly vid 550 grader och såg ut som nya.

Det finns ingen prototyp. Den första Sealer-reaktorn skulle också bli en av de första generation 4-reaktorerna i världen.

En tidigare reaktoridé där Janne Wallenius varit drivande var ”Electra”, European Lead Cooled Training Reactor. Den föreslogs som en forsknings- och utbildningsreaktor i Oskarshamn. Den var betydligt mindre och skulle, till skillnad från första versionen av Sealer, ha använt plutonium och zirkonium som bränsle. Den kunde ha stått klar 2020, men projektet dog av politiska skäl och brist på finansiering.

– Sealer är ett första steg mot generation 4-reaktorer som annars vore omöjligt att ta.

Kostnaden för den första reaktorn beräknas bli 3,9 miljarder kronor. Tillståndsprocessen kostar omkring 300 miljoner kronor, och när den väl är under kontroll räknar Leadcold med att kunna låna pengar. Företaget söker investerare för utvecklingsfasen och man kommer att använda partnerföretag för bland annat komponenttillverkning.

Sannolikt kommer reaktorerna att byggas i Kanada, som redan har en etablerad industri för bland annat kärnbränsle.

Tillståndsprövningen kan gå snabbt. Kanada, till skillnad från de flesta andra länder, har redan ett färdigt regelverk för att pröva ansökningar för små reaktorer.

– Vårt case hade stärkts om vi haft en forskningsreaktor, och det är möjligt att de kanadensiska myndigheterna vill att vi förlägger en till Kanada. I dag är det praktiskt omöjligt att bygga en i Sverige, och det är klart att det känns lite tungt, säger Janne Wallenius.

Arne Håkansson, professor i kärnfysik i Uppsala, stämmer in i kritiken.

– Det finns inte några legala problem att bygga en forskningsreaktor i Sverige. Det är snarare att politisk vilja saknas, och det är en fråga om vem som ska pytsa in pengar, säger han.