Svensk prisad i Ryssland för kärnkraftssäkerhet

"För enastående bidrag till förbättring av kärnkraftssäkerhet och avveckling av kärnkraftsanläggningar" fick Lars G Larsson ta emot The Global Energy Prize i Sankt Petersburg i förra veckan. Förutom äran är priset tre miljoner kronor.

-Viktigast för mig var priset i sig och glädjen och stoltheten över att få dela priset med Ashot Sarkisov. Men nu ska jag börja fundera på vad jag ska göra med pengarna.

Under sin långa karriär har Lars G Larsson jobbat mycket med kärnsäkerhetsfrågor i Östeuropa och Ryssland. Bland annat som chef för kärnsäkerhetsavdelningen på EBRD, European Bank for Reconstruction and Development, 1997-2000, och efter det som chef för det svenska bilaterala stödet på kärnsäkerhetsområdet till Östeuropa.

Hur ska man få kärnkraften säkrare?

-Allt gick ju väldigt fort på 1970-talet och vi hade ingen drifterfarenhet. Nu har vi 15 000 reaktorårs drifterfarenhet och det ska vi ta i beaktande. Man måste också lära av haverierna. När vi har olyckor visar det att något gått galet, och vi måste analysera det och se till att det inte upprepas. Dessutom finns det nya reaktortyper som är principiellt mycket intressanta – men de kräver teknikutveckling och demonstration.

Med din bakgrund - tycker du att Sverige ska starta nya reaktorer?

-Ja – med litet is i magen – precis som Vattenfall nu verkar ha. Om jag får välja prioritering vill jag att Sverige ska starta ett ganska tufft utvecklingsprogram på kärnkraftsområdet. Vi ska utveckla dessa nya reaktortyper, generation 4. Snabba natriumkylda reaktorer är ett väldigt spännande område.

Global Energy Prize delades ut av Igor Sechin, ordförande i den ryska presidentens speciella kommission för strategisk utveckling av bränsle- och energisektorn. Och Lars G Larsson var inte den ende i familjen som fick ta emot hyllningar.

-Vid middagen efter prisutdelningen säger kanslichefen på Global Energy Prize plötsligt att de har instiftat ett nytt pris som handlar om inspiration, och det gick till min fru Karin Larsson som tillsammans med Ashot Sarkisovs fru fick ta emot ett diplom för allt stöd som de har gett oss i vårt arbete.

Du delar priset med den ryske forskaren Ashot Sarkisov. Vad kan du säga om honom?

-Vi träffades för första gången i London år 2000. Då hade man just börjat prata om att skapa en internationell fond för att röja upp kring Murmanskområdet där det låg ett hundratal kärnkraftsdrivna ubåtar och rostade. Banken, som jag just lämnat, fick uppdraget att administrera fonden och Ashot Sarkisov och jag kom överens om att samarbeta. Jag hade då börjat jobba i det bilaterala samarbetet och vi gjorde förprojekt som banken sedan kunde dra nytta av.

-Att man nu prisar samarbetet mellan mig och Ashot Sarkisov har en extra rolig dimension. Vi har helt olika bakgrund - han med de ryska ubåtarna och jag som jagade ubåtar i lumpen för väldigt många år sedan. När det kalla kriget tog slut kunde vi jobba tillsammans, han kunde Murmansk och jag kunde hjälpa till med svensk erfarenhet på kärnavfallsområdet. Jag bjöd också in honom till IVA där han höll ett mycket intressant föredrag och var mycket öppen om hur situationen var i Murmansk.